Sen söndagskväll och det är läge att summera intrycken efter första veckan med ny arbetsgivare, tillika första arbetsveckan efter semestern.
Ja, vad skal man säga? Det är uppförsbacke just nu det kan inte förnekas. Jag kan inte sätta fingret på något speciellt utan det är en slags samlad bild av verkligheten.
När det gäller jobbsituationen så har den första veckan förflutit över förväntan. Visst jag gick även in med lågt satta förväntningar och det som känns fel är i sanning inte att börja på en ny arbetsplats, utan det är att ha lämnat en annan, den jag trivts på allra bäst. Ja – helt enkelt den bästa arbetsplats jag varit på! Men nu fick vi ju inte bestämma utgången utan offentliga upphandlingar slog in kilar och förstörde trivselfaktorn.
Det känns också som någon slags kräftgång att gå tillbaka till den fysiska arbetsplats man lämnade med lättnad och stor glädje för elva år sedan, även om ett annat företag nu driver verksamheten där.
En lärdom jag skaffat mig är att inte lägga ner för mycket engagemang längre. Jag kommer dit, checkar in mig, gör det jag skall och åker direkt därifrån när jag är klar. Ju mer man intresserar sig för verksamheten, ju mer kontakt och goda relationer man etablerar med chefer och medarbetare desto jobbigare och upprivande blir det den dag det av någon anledning tar slut.
Det är precis den situationen jag sitter nu. Jag saknar alla minnen och människor från min gamla arbetsplats redan efter bara två månader. Det gör ont men jag hoppas att det skall bli lättare att leva med tanken på att det är slut längre fram i tiden.
Nu är i alla fall första veckan slut. Av hur många? ja – vem vet? Jag hoppas sommarvädret hänger i ett bra tag till. Att inga tråkigheter dyker upp, känns som det räcker med moll i livet nu. Jag väntar med öppen famn på glädjeämnen.