Torsdag den 12/11 2020. Klockan är några minuter före fem. Ännu så länge en helt vanlig morgon, efter 3 snoozningar har jag till slut pallrat mig ur sängen för att ta tag i en ny arbetsdag. Det hinner inte gå särskilt många minuter innan det piper till i mobilen. Det är ett VMA-meddelande, jag öppnar det och får se att det gäller Östergötlands län och läser sedan att det brinner i tre bussar på garnisonsområdet i Linköping. Det rådde då ingen tvekan om att det rörde sig om min arbetsplats. Jag vet att en brand som startar på en bussdepå sprider sig kolossalt snabbt då bussarna står tätt parkerade. Med tanke på tidpunkten förstod jag också att de flesta bussarna fortfarande inte hade lämnat depån för dagens uppdrag.
Min reaktion var lika oförutsedd som lustig! Ett ögonblick av apati infann sig. Är det någon idé att åka till jobbet över huvud taget? Jag kanske inte ens blir insläppt om platsen är avspärrad. Jag insåg också att det inte var läge att ringa trafikledningen för att kolla då jag antog att fullständigt kaos rådde på platsen.
Lätt chockad av nyheten satte jag igång att göra mackor och brygga kaffe vilket, i mitt sinnestillstånd, tog dubbelt så lång tid den här morgonen eftersom jag handlade väldig irrationellt. Till slut var allt klart och jag tog mig till garaget för att backa ut bilen då tanken slog mig; ”stängde jag av kaffebryggaren?!”. Redan sen rusade jag in för att konstatera att så var fallet. Åter i bilen såg jag att jag glömt släcka i köket, men det ignorerade jag och satte fart mot jobbet.
på väg dit mötte jag en av våra dubbeldäckare på väg till Norrköping och jag förstod att verksamheten trots allt gått igång. Cirka 10 minuter senare anlände jag till en arbetsplats som liknade en krigszon! Brandbilar, blåljus, poliser, press och även ledningsgruppen fanns på plats. En av de tre drabbade bussarna stod fortfarande i höga lågor. En rökpelare steg upp och fortsatte norr ut över sjukhuset in mot stan. Efteråt har jag hört att lukten kändes ända ut till Vreta Kloster, 15 km bort.
Det blev verkligen en dag olik alla andra för oss på den här arbetsplatsen. Fortfarande ett drygt dygn efteråt pyrde det om de förvridna resterna av det som varit StångåBuss 703, bussen som branden startade i. Känns helt surrealistiskt att tänka på att jag mötte den på S:t Larsgatan kvällen innan då den ankom på linje 71 från Norrköping, cirka 12 timmar innan den slukades av lågorna.
Film från polisens Instagram. Slår man på ljudet hör man smällar då däcken på den brinnande bussen exploderar.