Lördagen präglades av en dagsutflykt till Trollhättan där den årliga Saab-festivalen tilldrog sig. För min egen del blev det här det andra besöket i denna forna bilbyggarstad. Jag var här även när Saab-museet 40-årsjubilerade för knappt två år sedan.
Bägge gångerna jag har besökt Trollhättan har jag träffats av två starka men inte uttalade känslor!
Man skulle kunna tro att uppgivenhet och bitterhet vore det som präglar bygden hårt efter dramatiken och de hisnande svängningarna mellan hopp och förtvivlan som drabbade orten och Saab som bilbyggarföretag under den andra halvan av 00-talet. Men så är det absolut inte!
Man känner en urstark stolthet över det orten presterat, och det med rätta! Visst, jag är nog mer Volvo än Saab men jag erkänner utan omsvep att det kläcktes vackra och eleganta bilar ur Stallbackafabriken. När man betraktar de allra sista modellerna av 9-5 kombi och SUV:en 9-4 är det svårt att inte drabbas av vemod på gränsen till frustration. Tänk vilka sjuhelvetes bilar de hade haft framme idag att utmana marknaden med!
Den andra känslan som slår en Trollhättebesökare är framtidstro. Ur bruksmiljön där Nordqvist & Holm en gång i tiden tillverkade jordbruksmaskiner, turbiner och lokomotiv har en modern företagspark vuxit fram. Här ligger också Saab-museet och det växer upp nya flashiga, glasfasadförsedda kontorstempel.
Trollhättan; ryktet om din död var betydligt överdrivet!
Saab 9-4. En SUV som säkert hade varit lika frekvent förekommande på vägarna som Volvo XC60 och Audi Q5 m.fl.
En 99:a exporterad till putinland.
Saab 900 Cab prototyp 02
Ett barndomsminne! Exakt den här interiören och färgen var det på i familjen Axelssons första 99 GL Super CC 1976 🙂